Studenterna Rebecka och Lionel vill ta kraftvärmen till Burundi

Lionel Ingabire flyttade själv till Sverige från Burundi för tio år sedan. Då gick det fortfarande att dricka vattnet i hemlandet. Men sedan tre år tillbaka köper alla, utom de allra fattigaste, vatten på PET-flaskor för att undvika det förorenade vattnet. Därur föddes idén till examensarbetet om energiutvinning av avfallet.

Det kostar mycket att bygga ett kraftvärmeverk för att ta hand om avfallet, men det kostar så mycket mer att inte göra någonting när avfallet gör att människor och miljö skadas. Att få ordning på avfallshanteringen skulle innebära att Burundi kunde klara många av FN:s 17 globala mål, förklarar Lionel Ingabire.

Rebecka Jangholt minns hopplösheten i blicken på tjänstemännen och kontaktpersonerna de mötte under studieresan till Burundi när avfallsproblematiken kom på tal. Och kanske framför allt synen av de öppna deponierna där barn gick barfota över både glas och metall och gifter sipprade rakt ner i mark och vattendrag.

Man har haft planer för hanteringen av städernas avfall och materialåtervinning, men de senaste åren har hundratusentals människor flyttat till de stora städerna och avfallsproblemet har bara växt tills det känts omöjligt att vända utvecklingen, säger hon.

Men samtidigt kände studenterna ett enormt gensvar från dem de mötte och en optimism över att faktiskt få presenterade förslag på lösningar genom de två ingenjörerna från Halmstad.

De vill att vi kommer tillbaka och presenterar vårt arbete och talar direkt till politikerna. Vår förhoppning är naturligtvis att de vill satsa på ett kraftvärmeverk som i Halmstad vilket skulle lösa flera av de problem de har idag. Vi har ju samma globala mål över hela världen, men det fokuseras mest på Europa och så lite görs för att utvecklingsländerna ska klara målen, säger Lionel Ingabire.

Under arbetets gång har båda ändå fått nytt hopp för framtiden utifrån vetskapen att även vi i Sverige fram till tidigt 2000-tal var ganska dåliga på att ta hand om vårt avfall.

Då gick mycket rakt ut på deponi även här i Sverige, men idag slänger vi mindre än en procent av vårt avfall på deponi. Det ger ju hopp även för utvecklingsländerna om att de kan gå samma väg och lyckas vända utvecklingen, säger Rebecka Jangholt.

Fredagen den 3 juni tar Rebecka och Lionel sin examen och arbeten i branschen väntar redan dem båda. Deras kontaktperson på HEM under examensarbetet, processingenjör Cecilia Bergqvist, är imponerad av deras examensarbete kring värmeverket i Burundi.

Det är ett jättespännande arbete med en viktig ingång eftersom avfallet om det inte hanteras rätt ställer till så stora skador. Det stör mig att inte fler tänker på avfallet ur ett systemperspektiv och inser att det är ett globalt problem som man måste lösa över gränserna eftersom allt vi gör hänger ihop, säger hon.

Vi på HEM gratulerar Rebecka och Lionel till ett imponerande examensarbete och önskar dem båda en fin examensdag och ett stort lycka till i framtiden. Förhoppningsvis får vi anledning och möjlighet att följa upp deras projekt längre fram.