Anslutning av produktionsanläggningar

Klassning av kraftproduktionsmoduler

I RfG klassificeras kraftproduktionsmoduler inom fyra olika typklasser från typ A till D beroende på deras maximala kontinuerliga effekt och spänningsnivån i anslutningspunkten. Processen för anslutning av en kraftproduktionsanläggning baseras på dess typklass, där typ A har lägst teknisk förmåga och typ D har högst teknisk förmåga. Kraftproduktionsanläggningar delas i RfG in i synkrona kraftproduktionsmoduler, kraftparksmoduler och havsbaserade kraftparksmoduler.

Kravställningen enligt RfG beror både på sort av kraftproduktionsmodul och storlek, medan anslutningsförfarandet enligt RfG bara beror på storleken på kraftproduktions-modulen. I begreppet kraftproduktionsmoduler innefattas:

• Synkrona kraftproduktionsmoduler, som avser synkrongeneratorer (konventionella generatorer) där varje synkrongenerator är en kraftproduktionsmodul och kraven verifieras för varje generator separat.
• Kraftparksmoduler, som vanligen utgörs av ett flertal kraftproducerande enheter anslutna via kraftelektroniska omvandlare, exempelvis vindkraftverk eller solceller, och dessa verifieras tillsammans som en enskild kraftproduktionsmodul.

Instruktioner för anslutning av kraftproduktionsmodul

HEM Näts instruktioner för anslutning av kraftproduktionsmodul (enligt RfG och EIFS) hittar du här nedanför.

HEM Nät och RfG

Vi är måna om att möjliggöra en effektiv RfG-process för att främja anslutningen av kraftproduktion. Vi rekommenderar därför anläggningsägaren att i ett tidigt skede sätta sig in i RfG-processen genom att läsa igenom guider och bilagor. Vi vill uppmärksamma att RfG-processen innefattar granskningsperioder och att godkänt underlag krävs för driftsättning. Några kostnadsdrivande faktorer att beakta är krav på: 

• Simuleringsmodeller för de flesta anläggningar av typ B-D
• Signallista och signalinterface
• POD-funktion

Utöver dessa specifika krav vill vi även understryka att överensstämmelsevalideringen kan vara både tidskrävande och komplex.